petraochkatarina

sagan om hur jag fick mina älskade primeboots
jag och mamma börjar sökandet i en affär på söder. att en gammal tant hjälpte oss att hitta och antagligen var stammis i den butiken kändes sådär. dock hade dom inte modellen jag ville ha så sökandet fortsatte. vi drog in till stan och letade på åhlens, där bara vårmodellerna fanns. letade förgäves inne på Jerns där dom inte heller fanns. letade upp affärer som sålde dom med iPhonen (<33) åkte till östermalm. gick in på scaasi stockholm. fanns inte där heller. gick till tintinstyle. fanns inte i min storlek. sen offrade sig mamma att åka till kista och kolla om dom fanns på jackie. går in i affären ser att exakt den modellen jag vill ha står där! kollar på storlekarna, stl 36,38,39. SKÄMTAR DUU? provar 36an just in case, får i foten men kan inte stänga dragkedjan. provar 38an, stor som ett hus. sad face. frågar tjejen i butiken om dom har en 37a på lagret. "tror inte det, passade inte nån av dom andra?" jag berättade att jag inte kunde stänga dragkedjan på 36an. "är du säker? för dom här skorna töjer sig jätte mycket så man ska gå ner en storlek" testar igen, lyckas med lite våld. LYCKAAAA!! tjejen i butiken "ja gud ja det är dom där du ska ha, du ska absolut inte ha större!" lyckan var total! sen när vi skulle åka hem tyckte mamma det var en jätte bra idé att gå till pendeltåget. det tar typ 20 min att gå dit. och det var storm. att jag hade en jätte påse som fångade upp vinden gjorde inte direkt saken bättre. när vi gått en bit gick vi förbi några byggarbetare som börjar vissla och skrika "tja brudar!!" wtf? haha och mamma började as garva och sa nått i stil med "men oj det här är man ju inte van vid" haha mamma<3 anyways så gick resten av resan hem bra! nu kan jag inte tänka på ngt annat än att få gå runt i mina skor.. hehe taggad tjej.

story of my life..

Tack och hej leverpastej! /Katarina