petraochkatarina

skriver till lite på mitt hyllningstal som jag ska hålla till min familj på fredag. trots att mitt tal i stort sett bara är komiskt blir man lite känslosam när man skriver det. har kommit fram till att jag verkligen älskar min familj! vi har alla samma humor och skrattar åt det mesta. skulle verkligen inte klara mig utan dem, känner mig lyckligt lottad<3

minns när jag var mindre och frågade mamma "om du skulle vara tvungen att tatuera dig vad skulle du tatuera då?" och hon svarade alltid "varför skulle någon tvinga mig göra det?" och jag blev jätte frustrerad för jag ville bara ha ett svar. men då min mamma är lika emot tatueringar som jag själv envisades hon med det där irriterande svaret. men det finns ett citat som jag tycker är så fint och bra. om någon skulle tvinga mig att tatuera mig skulle det nog vara det som jag skulle skriva. då jag alltid oroar mig så sjukt mycket om saker och ting och hur allt ska sluta vore det en fin påminnelse om att jag inte ska oroa mig och att allt ordnar sig.



/Katarina